Uppskattning

Tisdag kl. 10.20

Jag har ställt upp på jobbet, jag har bytt turer hit och dit, tagit på mig extrapass som jag egentligen inte alls har velat ha och jag har stannat kvar och jobbat gratis efter att min arbetstid eg. har varit slut om behovet har funnits... Förvisso har jag faktiskt lärt mig att säga nej ibland också, att tänka efter om man har planerat något innan man byter eller tar på sig extra, så man inte kommer på det efter man redan lovat.... Men hur som haver, igår fick jag uppskattning för det jag ställt upp för första gången... När vi kom på morgonen var bl.a. två sköterskor sjuka... Så till att börja med skulle TT bli ensam sköterska på sitt vårdlag, få ha ansvar över 10 patienter istället för 5 och istället få 3 undersköterskor. Vi skulle vara två sköterskor på vårt vårdlag, men direkt vi kom började NN (som nyss varit sjukskriven för stress och eg. inte fått nån vidare rehabilitering) att hetsa upp sig över att det var folk borta och att det inte var nå kul att komma till jobbet när det är såhär och att hon snart skulle stanna hemma.... Tyvärr går det ju inte att göra något åt att folk blir sjuka, shit happends liksom... Men NN har av förklarliga skäl inte så hög toleransnivå.... I alla fall började hon gråta och sa att hon inte mådde bra, att hon snart är sjukskriven igen... För både hennes bästa och patienternas så var det kanske inget vidare att hon skulle ha patientansvar då, så snäll som jag är så erbjöd jag mig att ta alla patienter... Okej, dubbelt så många patienter, bara att gilla läget! Men av någon underlig anledning har jag många gånger kännt mig mer stressad när jag haft mina fem patienter än nu, nu kände jag att jag kan ju inte göra mer än mitt bästa, det får ta den tid det tar och så inriktade jag mig bara på det medicinska, jag praktiskt taget sket i omvårdnaden, den fick de andra tre ta...Man måste ju prioritera! Och jag tror att jag rodde det i land, vet ju iofs inte om jag glömt något viktigt och doktorerna var kanske inte så imponerade över att jag kanske inte hade full koll att svara på alla deras frågor, men jag tror nog att de förstod... Gick förbi chefen på vägen hem för att fråga om en annan grej... Och då tackade hon för dagen, sa att jag gjort ett jätte jobb och att det inte hänt många gånger sedan hon börjat att någon fick ha 10 patienter på förmiddagen... Även om jag bara gjort vad jag tyckte var nödvändigt och försökt göra det bästa av situationen så är det ju alltid kul att få uppskattning för det man gör! Och det tror jag är något som både jag och många med mig måste bli bättre på i vardagssituatuioner; att visa varandra uppskattning!

När jag drog upp persiennerna imorse tänkte jag att inte kan ju jag ida slösa bort en sådan här fantastiskt härlig dag i gymmet, vi måste nog gå ut i solen och ta en promenad istället.... Men jag hade visst glömt bort att det är Februari och att vi bor i norrbotten och dessutom i ett kallhål utan dess like... Temperaturmätaren visade -28,4....Och så var dagen inte lika fantastiskt härlig längre...

Nu är för övrigt skohyllan, galgarna och tavellisten färdigbetsade och lackade... Ska visa er före och efterbilder så småningom, bara jag hittar nå skruvar så jag kan sätta tillbaka tavellisten..... Nu har jag bara lite eftestök i datarummet att göra...

Laxsoppa med saffran till middag... Mmmm... tror jag... Har inget recept, ska kolla lite på internet, men annars får jag väl improvisera eller fråga farmor, som brukar göra detta... Synd bara att jag glömde köpa det vikgtigaste; saffranet...:/

Ha en underbar dag!